Kvällsfunderingar

Har i nästan hela mitt 26-åriga liv aldrig varit riktigt nöjd med mig själv och mina prestationer. Har någonting bra hänt så har jag nästan alltid tänkt på hur det kunde ha varit bättre på ett eller annat sätt. Det har alltid funnits personer som jag varit avundsjuk på, egenskaper som jag önskat att jag haft m.m. Det är egentligen först nu jag har insett att jag duger som jag är. Låter verkligen som en klyscha kan tyckas men dessa tankar har aldrig riktigt få slå rot hos mig och växa förrän nu. Jag har slutat tävla mot andra och tävlar inte ens mot mig själv. Det finns alltid saker som jag vill förbättra med mig själv och egenskaper som jag utvecklat som jag vill bibehålla men inget jag vill förändra. Jag vill lyfta fram mina fina egenskaper och låta de mindre smickrande komma fram när ingen ser på. Jag är absolut ingen perfekt person och strävar inte efter att bli sådan heller, men jag är en person som äntligen är nöjd. Man ska aldrig nöja sig som person för då utvecklas man inte men man ska vara nöjd med sig själv... Det finns ju en orsak till att det bara finns en av dig, glöm aldrig det!